Gästgiverier i Gållösa

Flera ställen har varit gästgiverier i Gållösa kan man läsa i boken Gästgiverier och skjutsstationer – Kalmar län 1649-1933. Var gästgiverierna skulle ligga bestämdes från högre ort. Under mitten av 1600-talet utfärdade drottning Kristina den förordning som kom att bli normgivande framöver. Till exempel skulle det finnas tre våningar på krogen: en för adeln, en för annat hederligt folk och en för gement sällskap.

1784 vet vi att det finns ett gästgiveri i Gållösa genom storskifteskartan, antagligen Skogvaktargården. Vägen genom byn var inte någon landsväg, utan säkert en kvarn- och byväg som då skulle vara 6 alnar (3,6 m) bred. I gästgiveriordningen som kom 1734 infördes trafikregler som väjningsplikt och vänstertrafik.

Från början av 1800-talet kunde skjuts göras av andra kringboende på ett slags entreprenörskap.  I ett protokoll från 1858 verkar ingen intresserad av att åta sig entreprenaden då så få passerar byn. Gästgivaren Magnus Pettersson i Skogvaktargården får då fortsätta att hålla med hästar för skjuts. I en tabell från 1857 ser det ut som om han har en häst själv och att det i byn finns ytterligare elva hästar till skjutsarna. 215 skjutsar gjordes det året från Gållösa. Härifrån skjutsades det till Knappekulla, Långrådna, Åby (Gusum) och Snäckevarp, en sträcka på 1,5-2 mil.

Vidare i boken ser man att Ekströmsgården, Sandered och Dalliden varit gästgiverier.

1867 är det bara Skogvaktargården och Dalliden som uppfyller kriteriet för gästgiveri. Skogvaktargården har uppgiften åtta månader det året och Dalliden fyra. Övriga bybor med gästgiveriplikt fick då betala till de två gårdarna.

1880 upphör gästgiveriverksamheten i Gållösa.

Vilka tider som de olika gårdarna har gästgiveriet är inte angivet i boken. Några utdrag ur olika protokoll finns nämnt samt ett utdrag från dagboken som varje gästgivare var tvungen att föra. Det kan även ha varit fler gårdar som haft gästgiveriet.